Lille blodmasken/ormen

Lilla blodmasken (Cyathostominae spp.) finns i ca 50 olika arter varav man i Sverige har funnit 15. Små blodmaskar är hästens vanligaste parasit och förekommer hos nästan alla hästar någon gång. De flesta vuxna hästar har förvärvat immunitet och ny forskning visar att 20 % av hästar över 4 år står för 80 % av parasitbördan. Enligt dessa rön skulle alltså bara var femte vuxen häst vara i behov av avmaskning. De vuxna maskarna är gråvita eller rödaktiga och 0,5,1,5 cm långa.

Hästen får i sig blodmasklarver när den betar. Den uppätna L3-larven kapslar in sig i grovtarmens slemhinna. Här utvecklas den till en L4-larv som sedan tar sig ut i tarmen och utvecklas till en mask. Hela utvecklingen kan gå på 6-7 veckor men tar ibland betydligt längre tid. Under höst och vinter kan L3-larver från en del små blodmaskar stanna i tarmslemhinnan i ett vilostadium, detta kallas att larverna går i inhibition. Långt ifrån alla blodmasklarver går i vila, blodmaskägg utskiljs även under vinterhalvåret. Dock kan man vid provtagning denna säsong få "falskt" låga
ägghalter, dvs hästen urskiljer relativt få ägg trots att den har en större
mängd små blodmaskar i tarmen. Ett träckprov under vintern ger ändå en fingervisning om hur infekterad hästen är.

De flesta maskmedel har inte någon effekt på vilande larver. Larverna vaknar successivt upp ur vilan, varför det hela tiden utvecklas nya vuxna maskar OM hästen är parasitinfekterad. Vid avmaskning dödas de vuxna maskarna och det uppstår ett tomrum. Detta stimulerar de vilande larverna att utvecklas till nya maskar för att fylla tomrummet.

Små blodmaskar i liten mängd är inte farligt för hästen men man bör med hjälp av träckprov kontrollera så att inte mängden blir för stor. Avmaskningen man då utför är mest till för att hålla betessmittan nere.

I mycket sällsynta fall om hästen har väldigt mycket inhiberade larver kan en spontankläckning, s k larval cyathostomos, ske vilket kan vara livshotande.  Avmaskning av vuxna hästar rekommenderas inte under vinterhalvåret dels på grund av en viss risk för larval cyathostomos dels pga att det inte finns någon anledning att minska betessmittan under denna del av året.
--------------------

Stora blodmasken/ormen

Stora blodmaskar (Strongylus spp.) finns i ett antal arter men det är bara den som på latin heter Strongylus vulgaris som är av betydelse. Den är relativt ovanlig, siffror från SVA visar på att den finns hos ungefär 5 % av de prover som kommer in. Men eftersom den räknas till hästens farligaste parasit är det viktigt att utesluta förekomst.

I provsvaret från Vidilab anger vi ett EPG-värde, ägg per gram träck betyder det. Vi skriver också att vi hittar, om vi hittar, att det är ägg från stora och/eller lilla blodmasken. Det beror på att äggen är så lika att det inte går att skilja dem åt. För att kunna göra det måste vi ”odla” träcken som innehåller parasitägg. Det gör vi genom att ge äggen den miljö de helst vill ha, varmt och fuktigt, som en idealisk sommaräng. Efter sju till tio dagar har ägget kläckts och blivit L3-larver. Då ser man en tydlig skillnad mellan den stora och den lilla blodmaskens larver.

Den vuxna stora blodmasken är rödbrun till färgen och ungefär 2,5 cm lång. Den är alltså synlig för ögat, men när den följt med träcken ut är det mycket svårt att se den.

Livscykeln är kortfattad sådan att ägget följer med träcken ut på betet. På betet utvecklas L3-larverna. L3 följer med grässtrået ner i hästens tarm där den utvecklas till en L4 och tränger in i tarmväggens små blodkärl. Den vandrar sedan omkring i hästen tills den hittar krösroten. (Krösroten är den plats där tarmens blodkärl grenar ut från stora kroppspulsådern och förflyttningen dit tar ca 3 veckor.)

Det är under vandrandet i blodkärlen som den kan ställa till med svårdiagnosticerade problem. Det beror på att det kan bildas små blodproppar till följd av de skador larven orsakar i blodkärlens väggar. Symtom kan vara kolik, feber, hälta och blodbrist. Larven utvecklas sedan till maskar som förs med blodflödet tillbaka till grovtarmen. Efter 6-8 veckor blir maskarna könsmogna. De fäster sig då vid tarmväggen och suger blod.

Det tar lång tid från det att hästen smittas till dess att de vuxna maskarna lägger nya ägg. Oftast har smittan tagits upp förra betessäsongen. Hela livscykeln är minst sex månader. Stora blodmaskens larver går inte i inhibition vilket innebär att ägg kan påvisas året om beroende på när hästen blivit smittad.

Utvecklingen från ägg till smittsamma L3-larver på betet tar 2-4 veckor beroende på väderförhållanden. Ju varmare och fuktigare det är, desto snabbare går utvecklingen. Inuti träckbollarna kan parasiterna överleva länge om det inte regnar. När vädret är fuktigt tar sig larven ut ur träcken och vandrar upp på grässtrån för att därmed bli uppäten av den betande hästen. Värme och torka är det sämsta förhållandet för larverna i gräset, då dör de snabbt. L3-larverna är tåliga för kyla och kan till och med övervintra på betet. Smittan finns kvar på betet till efterföljande år och infekterar då hästar som släpps ut där. Om larverna inte blir uppätna dör de så småningom, runt midsommar året efter det att parasitsmittan spreds på betet räknar man med att smittrycket har minskat kraftigt.
--------------------

Spolmask/orm

Spolmasken är vanlig hos föl och unghästar och hittas sällan på hästar över 2 år. På stuterier blir ofta alla föl infekterade med spolmask. Finns det däremot bara enstaka föl på en gård behöver fölet inte bli smittat. Vanligtvis börjar fölen utveckla immunitet redan vid sex månaders ålder. Spolmasken är hästens största inälvsmask. Den är vit, spolformad och blir vanligtvis 10-20 cm lång och ca 0,5 cm tjock.

Utvecklingen till infektionsduglig larv sker inuti ägget. Utvecklingen tar 10 dagar-6 veckor beroende på temperatur och fuktighet på betet. När hästen får i sig spolmaskäggen kläcks de i tarmen och de infektionsdugliga larverna kommer ut. Larverna tar sig igenom tarmväggen till ett blodkärl och förs med blodströmmen via levern till lungorna.  Här hostas larverna upp och sväljs ner i magen. Larverna utvecklas i tunntarmen till fullvuxna maskar. Livscykeln tar ca 3 månader.

De könsmogna maskarna har mycket hög fruktsamhet - en maskhona kan producera mer än en miljon ägg per dag. Spolmaskäggen tål både kyla och värme och kan överleva flera år i omgivningen.

En häst med spolmask kan få dålig aptit, nedsatt tillväxt, raggig päls och hängbuk. Symtomen beror på att de vuxna maskarna lever av tarminnehållet och suger i sig näringsämnen. Hästen kan också bli snorig och få hosta. Det beror på retningar i luftvägarna när larverna tar sig till lungorna. Stora mängder spolmask kan orsaka förstoppning fram för allt hos unga föl. Hästen kan även vara infekterad utan att visa tydliga symtom.
-------------------

Bandmask/orm

Hästens bandmask (Anoplocephala perfoliata) finns relativt frekvent. Det är dock sällsynt att vuxna, för övrigt friska hästar får problem av sin bandmaskinfektion. Vår laboratoriechef, Bitte Ljungström, genomförde en av världens största undersökningar på hästar 1992-93 i Linköping. Det visade sig att bandmasken fanns hos 65% av hästarna. Bitte ringde upp samtliga hästägare och trodde hon skulle få höra förskräckliga historier om hästar som inte mådde bra och som avlivats pga. bandmaskproblem. Men inte en enda häst hade avlivats av det skälet och heller inte uppvisat några som helst symtom oavsett hur många maskar som hittats. Av det kan man sluta sig till att bandmaskar finns, men att det normalt inte ställer till med några större problem. Detta gäller generellt. I enskilda fall är det mycket möjligt att en massiv bandmaskinfektion skulle kunna leda till symtom som dåligt hull, glanslös päls och koliksymtom framför allt på väldigt unga hästar.

Anledningen till att vi försöker tona ned betydelsen av bandmask utan att för den sakens skull förringa den, är att vissa veterinärer bedriver ett korståg mot bandmasken. De tar blodprov och om detta visar på någon förekomst förskriver de avmaskningsmedel till hela stallet. Den absolut senaste forskningsrapporten på området är skriven i Danmark och denna visar på att man hittills har överdiagnosticerat bandmask. Med detta menas att man har satt ett mycket lågt OD-värde (0,2) på förekomst som skulle innebära att behandling mot bandmask skulle vara nödvändig. Rapporten visar på att OD-värden runt 0,8 är en mer rimlig nivå för behandling. Samma studie visar också att med den förfinade träckprovtagningsmetod som bl.a. Vidilab använder, så hittas ägg då det finns så många bandmaskar att de skulle kunna ställa till med problem. Att avmaska ett helt stall för att någon individ vid något tillfälle haft en (troligen) mindre infektion av bandmask är inte något som de ledande parasitologerna rekommenderar. Ett annat forskarteam från Canada har nyligen konstaterat att det inte finns något samband mellan bandmaskförekomst och kolik.

Med detta vill vi säga att bandmaskinfektioner i låg nivå är i sig inget hot mot hästen, detta på generell nivå. På individnivå kan det vara ett problem om det blir en massiv infektion och om vi får in ett träckprov på labbet så hittar vi i dessa fall ägg och kan hjälpa till med avmaskningstips.
-------------------

Springmask/orm

Problem med springmask (Oxyuris equi) är inte vanligt i Sverige. Om den förekommer brukar djurägarna kunna se den med blotta ögat i hästträcken där den oftast ligger utanpå träckbollarna. Maskarna är gråvita, spetsiga i ändarna och kan bli upp till 10 cm långa. Det är sällan man ser springmaskägg i ett träckprov eftersom honan "vispar ut" äggen genom ändtarmsöppningen där de blir liggande i håret/huden och kan ge upphov till klåda. När hästen kliar svansen mot boxväggar, stolpar mm faller äggen ner och hästen kan sedan få i sig de smittfarliga äggen via fodret. I grovtarmens slemhinna utvecklas den sedan till könsmogen mask. Livscykeln är ca 4-5 månader lång.

Bästa sättet att undersöka om det finns springmaskägg är att göra ett så kallat "tejpprov". Man tar den klibbiga sidan av genomskinlig tejp och trycker mot huden runt analöppningen för att därmed fånga upp eventuella ägg. Tejpen sätts sedan på något hårt, gärna ett objektglas, och skickas till labbet för analys.
--------------------

Fölmask/orm

Fölet infekteras av Fölmask (Strongyloides westeri) via stoets mjölk om stoet bär på parasiten. Masken lever i fölets tunntarm och de flesta föl blir helt immuna vid 4-6 månaders ålder.

Fölmasken ger för det mesta inga problem. Om fölet blir kraftigt infekterat kan det få diarré som kan visa sig när fölet är 8-10 dagar gammalt. Vid samma tidpunkt kan fölet få diarré i samband med att stoet brunstar första gången efter fölningen (fölbrunsten). Fölbrunstdiarré är vanligare än fölmaskdiarré.
-------------------

Styngflugelarver/Hestebremslarver

Styngflugelarver (Gasterophilus intestinalis) är inte hästens egen parasit utan en fluglarv. De är för det mesta ofarliga och ägg kan inte påvisas i ett träckprov.

Flugan lägger sina gula ägg på hästens hårstrån, fram för allt på frambenen men även på kroppssidorna. Ur äggen kläcks larver som rör sig med hjälp av kraftiga borst över hudytan. Detta irriterar hästen och gör att den slickar sig. Larverna kommer in i munnen och borrar in sig i munslemhinnan. Efter några veckor vandrar de ner i magsäcken. Det tar 4 veckor från det flugan har lagt ägg till dess larverna finns i magsäcken.. Här stannar larverna över vintern. Under våren-försommaren släpper de taget och följer med avföringen ut. Larverna förpuppas i marken, under träcken, och utvecklas där till flugor.

Bästa sättet att minska smittan är att mekaniskt ta bort äggen från hästens hårrem med t ex en ryktsten.
-------------------

Sällsynta maskar/ Sjeldne ormer

Här kan du läsa mer om maskar som inte är speciellt vanliga i Sverige.

Nackbandmask (Onchocerca spp.)

Inte helt ovanlig i Sverige. Kraftiga infektioner med Onchocerca kan påverka hästens rörelsemönster. Misstänks ha samband med olika typer av klåda i hals- och mankregionen, kan orsaka vissa typer av hudreaktioner och gallor i senskidor.

Vuxna hannar är 6-7 cm och vuxna honor upp till 30 cm långa men hårtunna. Honan föder levande larver, mikrofilarier, som är i storleksordningen 0,25 mm.

Vuxna honor kan ligga i en valnötsstor cysta i nackbandsligamentet företrädesvis strax framför tornutskottet i manken.där de producerar stora mängder mikrofilarier. Mikrofilarierna återfinns i underhudens lymfkärl där de sugs upp av visa knottarter (Culicoides). Mikrofilarierna utvecklas till smittfarliga larver och återfinns i deras mundelar drygt 3 veckor senare. De kan då överföras tillbaks till hästen eller till andra hästar genom knotbett. Larverna söker sig sedan tillbaka till fram för allt nackbandsligamentet men de kan utvecklas även i andra ligament, senor och senskidor.

Enorma mängder mikrofilarier kan finnas i hästens hud. Vissa hästar reagerar med hudreaktioner som kan klassas som sommareksem. När de könsmogna honor som bildat cystor i nackbandsligamentet dör av ålder kan både masken och cystan förkalkas. Denna förkalkning misstänks kunna orsaka klåda.

Förekomst av nackbandmask kan inte fastställas med hjälp av träckprov.

Lilla magmasken (Trichostrongylus axei)

Det är sällan man hittar lilla magmasken hos häst i Sverige. Den lever i magsäck och tunntarm men ger sällan några problem.

Lilla magmasken är den enda inälvsparasit som smittar såväl häst som nötkreatur och får. Eftersom masken sällan ger problem hos dessa djurslag, behöver du inte vara rädd för att låta dem utnyttja samma bete.

Magmask (Habronema spp.)

Mycket ovanlig i Sverige nu för tiden, kan orsaka inflammationstillstånd och sår i magsäcken men förknippas vanligen med s k sommarsår.

Magmaskens första larvstadier utvecklas i husflugans eller stallflugans larver som finns i gödseln. När dessa utvecklas till vuxna flugor kan de överföra smittfarliga magmasklarver till hästarnas läppar, ögonvinklar och näsborrar. De kan också överföras till sår var som helst på kroppen när flugorna söker föda. Larver som hästen slickar i sig sväljs och dessa utvecklas till vuxna parasiter i magsäcken. Larver som sprids till sår kan inte utvecklas till vuxna maskar utan stannar som larver i sårområdet. Larvernas aktivitet gör att såret inte läker.

Lungmask (Dictyocaulus arnfieldi)

Denna parasit är egentligen en åsneparasit och förekommer normalt inte i Sverige. Den kan vara aktuell vid hästimporter från England och Irland där den inte är ovanlig. Masken är smal och 25-7 mm lång. Den kan orsaka svår lunginflammation och mycket kraftig hosta då den parasiterar framförallt i luftvägarnas finare förgreningar i lungorna.

Hos åsnor är symtomen betydligt mildare och kan lätt förbigås.

Parasitsmittan är betesburen och smittfarliga larver tas upp av betande djur. I mag- tarmkanalen tränger larverna igenom tunntarmens slemhinna och vägg och transporteras med lymfan till lungorna varifrån de bryter sig ut till luftvägarna. Endast i undantagsfall utvecklas larverna utöver detta stadium i hästen. I de fall de utvecklas till vuxna parasiter är utvecklingstiden 5-6 veckor. Den vuxna maskhonan lägger ägg som hostas upp och sväljs ned för att transporteras via mag- tarmkanalen ut på betet.

Ögonmask (Thelazia lacrymalis)

Ögonmask är inte vanligt förekommande på svenska hästar. I en stor slaktstudie som gjordes 1992-1993 där ca 200 hästar undersöktes återfanns den hos 3.1 % av hästarna.

Den vuxna masken kan hittas på ytan av ögat, bakom tredje ögonlocket eller i tårkanalerna. Larver utsöndras i tårvätskan och äts upp av en fluga som fungerar som mellanvärd. Mognad och utveckling till smittfarlig larv sker i flugan som sedan sprider de mogna larverna vidare när den äter i ögonregionen på hästen. Utvecklingstiden i mellanvärden är inte känd. Om hästen skulle få ögonmask är det oftast ett sommarproblem och kan ge ögoninflammation med rinnande ögon.

Diagnos ställs genom att undersöka sköljvätska från ögat och däri påvisa larver.
-------------------

Fluglarver/Fluelarver

Fluglarver är larver som hamnar i träckbollarna efter att de hamnat på marken. Det är flugor som lägger sina ägg i den varma träcken och dessa utvecklas snabbt till små vita larver som kan förväxlas med maskar.
--------------------

All informasjon er lånt med tillatelse fra:
www.vidilab.se
Foto: Victor Ljungström
Det er ikke tillatt å bruke denne teksten og disse bildene uten innehavers samtykke.